torsdag 12 februari 2009

Vem väljer informationen?

Vad är det egentligen som avgör att en nyhet blir en nyhet? Det händer enormt mycket i världen under en dag. Barnen i Afrika svälter. Pedofiler härjar. Krig bryter ut. Mördare mördar. Vem bestämmer vad som är viktigt för oss att veta? Det finns faktiskt en del punkter som bockas av innan en händelse blir en nyhet, Tidningen i skolan listar på sin webbplats några av dessa . Jag har valt ut två färska nyhetshändelser att studera närmre. Jag kommer i detta inlägg att analysera dessa genom att försöka komma fram till vad som gjort att just dessa publicerats som nyheter.

Det brinner i Australien
Flera av dessa punkter går att applicera på artiklar som skrivits om de bränder som plötsligt brutit ut runt om i Australien. Skogsbränder är en pågående händelse, man har vid många tidningars nätupplagor valt att göra en följetång av företeelserna. Nyheten håller sig aktuell även om alla redan känner till den, händelseförloppet stegras för var dag som går. Det är dessutom en allmän nyhet som har potentialen att intressera många, det finns en del svenskar inblandade i katastrofen vilket gör att det hela känns ”närmre” oss.

Skogsbranden blev en mördarjakt
Det finns överraskningsmoment i utvecklingen av denna story; det avslöjas att bränderna misstänks vara anlagda. Australiens premiärminister Kevin Rudd kallar offentligt gärningsmännen för massmördare. Plötsligt blev skogsbranden en mördarjakt och det skapas en inneboende konflikt. Vem är ansvarig? Händelserna lockar läsare då de hör till ovanligheten och dessutom handlar de om ett grovt lagbrott.
Till artikeln publiceras bilder, det är en ganska tacksam nyhet att finna bildmaterial till, på tidningarnas nätupplagor finns dessutom videofilmer på hur bränderna slukar allt i sin väg. Jag tror att människor är mer benägna att engagera sig om de med egna ögon får se vad som sker.

Gässen plockas levande
Kalla fakta besöker en gåsfarm i Ungern där det avslöjas att gässen plockas levande, dun som vi sedan har i våra kuddar, jackor och dylikt. Även denna nyhet behandlas i en artikelserie, vilket gör att den är aktuell under en längre period. Nyheten hålls vid liv då det hela tiden tillkommer nya uppgifter. Upptäckten berör den vanliga människan i allra högsta grad, de flesta har någon form av dunprodukt hemma. Det är en händelse som vi kan relatera till.

Stora företag inköpare av dunet
Det visade sig att företag som exempelvis Åhléns och IKEA i sitt sortiment haft produkter inköpta hos farmar där djurplågeriet pågått. En känsla av närhet infinner sig, nyheten ger konsekvenser för vardagslivet. Händelsen är överraskande och har ett uppenbart nyhetsvärde. Det finns ett subjektivt värde; människor känner sig personligt berörda. Även ett objektivt värde upplevs; redaktionen anser att detta är information allmänheten bör ta del av. Förutom en given toppnyhet kan man också bidra till ökad insikt och kunskap bland sin publik.
Nyheten påvisar felaktigheter i samhället, lag- och regelbrott har begåtts. Man speglar en inneboende konflikt mellan farmarna och inköparna, kvällspressens skriver gärna under på skandalvinklingen. Skandalen blir desto större när det också finns rörliga bilder som visar hur gässen plågas när de plockas på dun.

Gräva fram ett scoop
Ofta vill redaktioner vara ensamma om sina nyheter, man vill vara den första att gräva fram ett scoop. Om en annan redaktion hinner avslöja nyheten kan det vara så att den planerade artikeln ställs eftersom händelsen redan är känd för allmänheten. Både bränderna i Australien och dunskandalen är så pass stora händelser att de följs i flera medier, plikten att rapportera går före
konkurrensen. Dessutom är det svårt komma med egna avslöjanden när nyheten är så hårdbevakad.

Gammal information få ingen uppmärksamhet
Kvällstidningar lever på sin lösnummerförsäljning, iögonfallande löpsedlar är ett måste för att dra till sig läsare. Jag tror att människor på något sätt fascineras av plötsliga katastrofer. Att en terrorattack eller en jordbävning plötsligt kräver dödsoffer intresserar oss, vi väntar ivrigt på uppdateringar. Att barnen i Afrika svälter är vi väl medvetna om men vi ägnar det inte mycket uppmärksamhet då det är gammal information, hur hemskt det än låter.

3 kommentarer:

  1. Ja visst har bränderna i Australien allt man kan önska av en nyhet!
    Dramaturgin och bilderna är precis som du skriver en viktig förklaring till att man känner sig lockad att ta del av nyheten. Däremot tror jag inte att anledningen till att vi känner oss så berörda är att några svenskar är med utan snarare att Australien är kulturellt nära oss. I mitt eget blogginlägg skriver jag om parallellen mellan bränderna i Australien och Katrina i New Orleans, där den kulturella närheten också var en viktig faktor för nyhetsvärderingen.

    SvaraRadera
  2. Det är väldigt intressant att så många av kursdeltagarna valt att ta upp Australienbränderna. Även om flera ser samma grunder bakom publiceringen så verkar åsikterna gå isär om varför bränderna fått så stor uppmärksamhet trots avståndet.
    Det känns som om du täckt inte det mesta av hur nyheter värderas. Jag är lite nyfiken på vilka medier du följt... Var det någon speciell tidning eller bara nyhetsflödet i största allmänhet?
    Uppsala Nya Tidning har gjort en undersökning på sin hemsida där de frågade folk hur de berördes av hela gåsdunhistorien. Sist jag kollade ställningen var det 49% som angett att de inte påverkades alls. Nästan hälften av läsarna var alltså inte intresserade av nyheten överhuvudtaget vilket gör mig lite arg. Frågan är ju då om man från början trodde att folk skulle vara mer intresserade eller om man aldrig räknar med att en nyhet ska tilltala mer än hälften av läsarna...

    Bra jobbat :)

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Jag försökte kommentera här i går, men nu ser jag att den kommentaren inte finns så jag får väl skriva här igen...
    Jag tycker att din text löper väldigt fint och du har på ett snyggt sätt vävt in de olika argumenten för nyhetsvärdering som vi kan läsa i kurslitteraturen! De nyheter som du har valt tillhörde ju veckans stora som man kunde se och höra överallt. Ingen var ensam om nyheten men de allra flesta valde att ge dem stort utrymme eftersom de är såpass sensationella och berör många. Jag funderar på vilka nyheter som kan ha försvunnit under veckan i skuggan av dessa. Hur hade nyhetsveckan sett ut om det inte hade brunnit i Australien?

    hälsningar Karolin

    SvaraRadera